Tron

Den kristna tron är grunden i mitt liv.
Den är inte ett separat område, utan den utgångspunkt från vilken jag möter människor, fattar beslut och tar ansvar.

Tron innebär inte att alla frågor får enkla svar.
Men den ger riktning även när livet inte är enkelt.

I vardagen syns tron framför allt i handlingar: i strävan att leva ärligt, öppet och med respekt för andra.

Ett av Bibelns mest centrala ställen är Johannes 3:16:

“Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv”

I dessa ord sammanfattas den kristna tron.

I centrum står tanken på Guds kärlek till människan – en kärlek som inte bygger på människans förtjänst, utan på Guds egen vilja att älska.

Guds kärlek är en gåva.
Som varje gåva kan den tas emot – eller avböjas.

Att ta emot Guds kärlek är frivilligt.
Det kräver ingenting av oss.
Men som med andra gåvor i livet kan man också välja att tacka nej.

Tro handlar inte om att tvinga eller pressa andra.

Tro är en inbjudan.

En inbjudan till tillit, förlåtelse och en ny början.

För många människor betyder tro framför allt hopp.
För mig är den också ett ankare – något stabilt att hålla fast vid när livet förändras eller när osäkerheten växer.

Tron begränsas inte till kyrkan eller till särskilda stunder.
Den syns i hur vi möter människor och tar ansvar.

Jag strävar efter att låta tron synas i vardagen:

• i respekt för andra
• i ärlighet i beslut
• i förlåtelse
• och i viljan att börja om

Tron gör inte människan perfekt.
Men den ger riktning i livet.

För mig är tro inte bara en tanke eller en teori.
Det är en relation som bär i vardagen.