{"id":1661,"date":"2026-07-28T23:17:38","date_gmt":"2026-07-28T21:17:38","guid":{"rendered":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/?page_id=1661"},"modified":"2026-07-28T23:17:38","modified_gmt":"2026-07-28T21:17:38","slug":"min-historia-och-goteborg","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/tapio-kyllonen-pa-svenska\/om-mig\/min-historia-och-goteborg\/","title":{"rendered":"Min historia och G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n

G\u00f6teborg \u2014 den staden sitter i mig, vare sig jag vill eller inte. Fast det vill jag.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r finl\u00e4ndare. Det \u00e4r klart. F\u00f6dd och uppvuxen i Finland, bor i Finland, och har gjort det st\u00f6rre delen av mitt liv. Men identitet, den \u00e4r s\u00e4llan s\u00e5 enkel som ett pass.<\/p>\n\n\n\n

Pappa jobbade och vi flyttade dit jobbet fanns. S\u00e5 jag har bott p\u00e5 en del st\u00e4llen genom \u00e5ren. Men det \u00e4r tv\u00e5 orter som har satt sig djupast \u2014 och som fortfarande sitter kvar, decennier senare.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta \u00e4r Kolari. L\u00e4ngst uppe i Lappland, vid svenska gr\u00e4nsen. Jag levde d\u00e4r som barn och var ton\u00e5ring n\u00e4r vi l\u00e4mnade. Det var d\u00e4r jag b\u00f6rjade skolan. Det var d\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen kom n\u00e4ra det svenska spr\u00e5ket. Inte p\u00e5 skolg\u00e5rden \u2014 utan p\u00e5 andra sidan \u00e4lven. Och hemma vid TV.<\/p>\n\n\n\n

Vi bodde vid Torne\u00e4lven, och det var bokstavligen bara att ro \u00f6ver till Sverige. Och det gjorde vi. Allt var billigare p\u00e5 svenska sidan, s\u00e5 handlingen sk\u00f6ttes dit. Men f\u00f6r mig som barn var \u00e4lven ingen statsgr\u00e4ns \u2014 den var bara vatten mellan tv\u00e5 str\u00e4nder av samma v\u00e4rld. Det var min insyn, som barn. P\u00e5 b\u00e5da sidor talade folk “me\u00e4nkieli”, det spr\u00e5k som lever just d\u00e4r, varken rent finskt eller rent svenskt utan n\u00e5got eget. Och p\u00e5 kv\u00e4llarna \u2014 vi hade ingen finsk TV d\u00e4r uppe vid den tiden, enda s\u00e4ndningarna vi kunde ta in var svenska. S\u00e5 svenska var det, varje kv\u00e4ll i vardagsrummet. Spr\u00e5ket kom in i hemmet av sig sj\u00e4lvt, l\u00e4nge innan jag f\u00f6rstod att det skulle s\u00e4tta sig f\u00f6r livet.<\/p>\n\n\n\n

Och som alla vid \u00e4lven visste \u2014 gr\u00e4nsen var inte bara f\u00f6r handeln. \u201dPoikkinainti\u201d var en v\u00e4lk\u00e4nd tradition. Man gifte sig \u00f6ver \u00e4lven.<\/p>\n\n\n\n

Den andra \u00e4r G\u00f6teborg. Jag kom efter studentprovet \u00e5 lumpen i Finland, med vitsord Laudatur i svenska. I \u00e5ratal bodde ja d\u00e4r som vuxen. \u00c5 G\u00f6teborg, det e inte en stad som man bara bor i \u00e5 sen sticker. G\u00f6teborg tar tag i en. Spr\u00e5ket, rytmen, humorn \u2014 det d\u00e4r lite lagom avvaktande s\u00e4ttet som \u00e4nd\u00e5 e s\u00e5 varmt n\u00e4r man v\u00e4l kommit in. G\u00f6teborskan b\u00f6rjade h\u00f6ras i mitt spr\u00e5k, \u00e5 den har aldrig riktigt f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n\n\n\n

Ja har fortfarande sl\u00e4kt \u00e5 n\u00e4ra \u00e5 k\u00e4ra i G\u00f6teborg \u2014 det e inte bara minnena som drar mig dit varje \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Ja l\u00e4mnade staden f\u00f6r att min pappa var allvarligt sjuk hemma i mellersta Finland. Han var bara 59, krigsveteran, \u00e5 ja ville vara d\u00e4r f\u00f6r honom \u2014 mer \u00e4n att studera teknik, som ja ocks\u00e5 \u00e4lskade, i Chalmers. Valet f\u00f6ll p\u00e5 handelsh\u00f6gskolan i Finland ist\u00e4llet. \u00c5 det var r\u00e4tt. Pappa beh\u00f6vde mig just d\u00e5 n\u00e4r ja kom tillbaka \u2014 n\u00e5gra \u00e5r d\u00e4refter f\u00f6rlorade han f\u00f6rm\u00e5gan att tala. De \u00e5ren vi fick tillsammans, de hade vi inte f\u00e5tt annars. Datorer var ny teknik d\u00e5 \u00e5 mitt sido\u00e4mne \u2014 det blev sedermera mitt livs karri\u00e4r. Pappa levde \u00e4nda tills han var 71, men det visste vi inte d\u00e5. Ja \u00e5ngrar ingenting.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4n idag, n\u00e4stan varje \u00e5r, kommer ja tillbaka till G\u00f6teborg. \u00c5 n\u00e4r ja anl\u00e4nder l\u00e5ter ja som en finlandssvensk \u2014 lite stel, lite formell kanske. \u00c5 var \u00e5 en h\u00f6r det fr\u00e5n s\u00e4ttet ja s\u00e4ger orden. Men ge mig ett par tre dar d\u00e4r, \u00e5 g\u00f6teborskan, den bara kommer. Det e inte n\u00e5t ja g\u00f6r, det h\u00e4nder av sig sj\u00e4lvt. Spr\u00e5ket minns \u00e4ven n\u00e4r ja inte t\u00e4nker p\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n

Och sedan h\u00e4nde n\u00e5got jag inte hade bett om. N\u00e4r jag kom tillbaka till Finland fr\u00e5n G\u00f6teborg skrev min svenska lektor vid handelsh\u00f6gskolan ett rekommendationsbrev \u00e5t mig \u2014 helt p\u00e5 eget initiativ. Han skrev bland annat att jag talar svenska som en inf\u00f6dd svensk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle s\u00e4ga. Jag sa ingenting. Men jag sparade brevet.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 vem \u00e4r jag? Jo, jag \u00e4r finl\u00e4ndare. Men fr\u00e5gar du mig p\u00e5 svenska \u00e4r jag g\u00f6teborgare. Och det k\u00e4nns faktiskt helt r\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborg \u2014 den staden sitter i mig, vare sig jag vill eller inte. Fast det vill jag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

G\u00f6teborg \u2014 den staden sitter i mig, vare sig jag vill eller inte. Fast det vill jag. Jag \u00e4r finl\u00e4ndare. Det \u00e4r klart. F\u00f6dd och uppvuxen i Finland, bor i Finland, och har gjort det st\u00f6rre delen av mitt liv. Men identitet, den \u00e4r s\u00e4llan s\u00e5 enkel som ett pass. Pappa jobbade och vi flyttade […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":377,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1661","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1661","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1661"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1661\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1662,"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1661\/revisions\/1662"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/377"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.tapiokyllonen.fi\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1661"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}